Så, en lyckad dag kan jag säga, efter ännu en natt där jag blivit väckt till klarvaken och inte kunnat somna om förrän på småtimmarna. Jag trodde att jag skulle bli sen till bussen efter att ha somnat om efter att klockan ringt men jag hade gott om tid på mig när jag kom dit. Tur att Fat Camel ligger nära Stray. När vi klivit på bussen var det inte till min förvåning enbart tysktalande med...jisses det kommer att bli långtråkigt tänkte ja. Men det började bra i alla fall för Bean, reseledaren satte fart på oss och han underhöll hos på hög nivå. Resans mål var Piha beach men på bägen dit stannade vi och gick en sväng i bushen (skogen för dig som inte förstod det) för att titta på mågra jättegamla träd som nästan är utrotade. För att få gå in på vamdringsleden var vi tvugna att spraya av skorna för att inte föra in någon sorts svamp som tar död på träden. Det första trädet vi kom till var gigantiskt i omkrets men inte så högt. Det visade sig vara 1000 år gammalt   och Bean berättade att de växer bara på höjden tills de tycker att det räcker för att sedan lägga till sig i bredden istället..hmm..jaja, tur att man inte är ett träd! Bean är en kille som kan mycket och tycker om att höra sig själv prata för han var inte tyst en sekund. Under våran promenad pratade jag även med våran chaufför, Wee man. Han var kul och berättade ännu mer. Det visade sig också bara en tjej från österrike med på resan och hon liksom jag tyckte att det var för många från Tyskland som bara pratade tyska med så vi började prata istället. Vi kom bra överens och gjirde varandra sällskap genom hela resan. Vi fick se mycket olika trädsorter och även en av skogems väktare, en trästaty med "tatueringar" för att skydda skogen. Vi fick också en bit silverfern (silver ormbunke)    som bara finns på Nya Zeeland. Väl tillbaka på bussen får vi höra att Stray bjuder oss på lunch eftersom det var deras jungfruresa till Piha beach och den första dagturen för säsongen. Innan vi kom ner till Piha beach stannade vi och tittade ner på stranden uppifrån för att se hela stranden. Vilken utsikt!   Väl nere fick vi lite tid för oss själva för att titta hur det såg ut och för de som ville bege sig upp på lejon klippan. Den skulle vist föreställa ett liggande lejon men jag såg inte liknelsen. Vattnet var skitkallt pch vi var tvugna att vada på ett ställe för att kunna gå på hela stranden men sandens värme värmde upp oss fort.    Sanden är svart på den här stranden på grund av en vulkan. Sedan ar det dags för lunch, fisch and chip...eller friterad potatis. Det var jättegott om jag hade ketchup på vilket jag hade. Sedan var det bara hemresan kvar. Jag och transportmedel kommer inte så bra överens den här senaste månaden, om det inte är jag som sitter bakom ratten...men vi kom hem och jag gick till kontoret tillsamans med några av de andra för att jag och Isabelle skulle boka biljett till färjan för imorgon ut till Waiheke Island. Vi räknar med att vara där i tre dagar men det får vi se när vi kommer dit. Nu sitter jag på biblioteket igen men trivs ganska bra här, bättre än på Fat Camel i alla fall men det blir min sista natt där för tillfället i alla fall. Jag hoppas inte att jag behöver komma tillbaka dit igen. Jag önskar att jag får en plats på Turunga Creek Wine Bar för att wwoofa lite. De vill att man ska stanna i tre månader och för mig är det inga problem, inte i dagsläget i alla fall. Det är bara att hålla tummarna. Nu ska jag snart tillbaka till Fat Camel för att äta lite och sedan sova för att orka upp imorgon och hitta på nya äventyr!